10 maj 2008 – Ett hem med saker i!

Igår kom våra grejor! Dom anlände i och för sig till Sydney redan förra lördagen, det tog bara fyra dagar från Mölnlycke, men vägen från Sydney flygplats och Stuart Street var ack så lång.... Efter att i början av veckan ha ringt fram och tillbaka (Med betoning på tillbaka. Mycket tillbaka. För mycket information på en gång är inte bra, verkar dom tycka...) till olika inblandade parter förstod jag det som att processen för att hämta ut sitt fraktgods var ungefär såhär:
Först ska man till den ”handling agent” som har tagit hand om godset av flygbolaget. Där ska man fylla i lite papper. Sen ska man till tullen, som ligger på HELT andra sidan av den stora stora flygplatsen och fylla i papper. Och lova att ingenting är nyare än ett år och att värdet på alltihop inte överstiger 1000 AUD. (Yeah, right...) Sen ska man ta alla sakerna till karantänen, som ligger på en tredje sida av flygplasen, men dom är väldigt VÄLDIGT upptagna så man måste boka en tid flera dagar i förväg. Och man kan aldrig veta hur lång tid deras inspektion tar. Sen ska man tillbaka till sin ”handling agent” och fylla i lite mer papper. Sen, först sen, får man lov att åka hem men sina saker. Om man har en lastbil att köra dom med. Om eftersom samtliga dessa instanser bara har öppet vardagar 9-16:30 måste man ta ledigt en hel arbetsdag för att fixa det.

Jag anlitade en ”customs service bureau” istället som fixade alltihopa samt levererade hem till oss. Det kostade hälften av vad själva frakten från Sverige kostade, vilket blir ett högt kilometerpris, men det räddade nog mina nerver. Och Jeppesen står för notan. Så igår kväll när Henrik kom hem från jobbet blev det att fira med kladdkaka och sedan att packa upp allting. För Henrik, som har ett treobjektsminne, blev det rena julafton med massor med överaskningar. Karantänen (eller tullen) hade öppnat alla 12 lådorna, men allting var helt iallafall. Idag plockade jag iordning det sista, dammsög litegrann, och nu ser det faktiskt ut som ett hem här. Ganska mysigt!

5 maj 2008 –Stuart (the kangaroo) Street

Huset vi bor i heter Harbour View (alla hus har namn här). Och det är verkligen inte missvisande. Det är helt klar utsikt över hamnen, Manly Cove. Och över hela Manly. Och över en del av Oceanen. Och över St Patrick’s Collage, en slottsliknande byggnad som är upplyst på natten. Och över Little Manly Cove, en liten strand söderut. Och över South Point (södra udden vid Sydneys inlopp). Man kan till och med skymta skyskraporna i city.
Vi bor alltså nu på åttonde våningen i ett hus på en kulle med säkert 300 grader fri utsikt. Det känns helt overkligt. Tänk bara om vi hade ägt den här lägenheten så att vi hade kunnat fixa till den – den har verkligen alla förutsättningar i världen! Vi har kontrakt på ett år och som vi har förstått det har hyresvärdarna här ett förkärlek till att kasta ut en när kontraktet går ut. Uh, får inte tänka på det nu...

Lägenheten är riktigt stor, säkert 80m2, och planlösningen är jättebra. Vi har till exempel en liten tvättstuga – bara det! Jag älskar slaskrum där man får stöka! Och så har vi ett ”sun room” som jag inte riktigt vet vad vi ska ha till än, eftersom vi ju även har en superstor terass. Och så har vi ett eget garage. Och än så länge (vi har ju inga grejor än) så känns det som att vi har hur mycket förvaringsutrymme som helst. Lyxigt!

Vi spenderade en stor del av kvällen igår med att försöka få rent i alla skåp för att kunna få undan lite saker. Det står i papperna att det var städat här, men jag betvivlar att det finns någon yta i lägenheten som någonsin kommit i kontakt med en fuktig trasa. Så det tog sin lilla tid.

Emma flyttade in igår och soffan får ett högt betyg vad gäller komfort. I vårt sovrum, som ligger i söder (tänk skuggsida), blir det däremot ungefär 10 grader och dimma på nätterna. Får nog ta och en införskaffa en avfuktningamaskin – det verkar behövas i de flesta lägenheter här. Vad som tagit oss genom nätterna är mitt hittills bästa inköp – en fleecefilt med insydda, jättetunna värmeslingor! Till och med Henrik har accepterat dess existensberättigande och är tacksam när han får krypa ner i en uppvärmd säng. Med den mellan överlakanet och ulltäcket klarar man sig natten igenom...

Kom och hälsa på snart!!!

3 maj 2008 – Flytt och hetsshopping av hem

I helgen flyttade vi äntligen in i vårt sunkiga penthouse på Stuart (the kangaroo) Street. (Är lite missnöjda med coolhetsfaktorn på gatunamnet. Vi har tittat på lägenheter på en massa coola gator såsom Pacific Road, Paradise Street och Kangaroo Street. Och så hamnar vi på Stuart Street! Så vi har bestämt att Stuart iallafall är en kängru.) Vet inte riktigt hur det plötsligt kunde gå så fort, men nu är vi iallafall här. Och det känns bra!

Vi skrev på kontraktet i måndags och efter det har jag stressat (och surfat) runt som en galning för att förbereda tidernas mest effektiva inhandlande av ett komplett hem. I torsdagas kväll begav vi oss iväg till Harvey Norman för att beställa en resårmadrass för leverans på lördagen. Vi hittade även en soffa som vi slog till på. (Som en moteffekt mot vår lilla nätta lädersoffa som vi hade i Göteborg blev det här en JÄTTESTOR soffa. Ah, äntligen! Ingen bäddsoffa, som vi hade tänkt, men man får lätt plats att sova i den ändå, så det är inte så att vi har prioriterat ner våra framtida besökande vänner.)

Lördag var den stora flyttdagen. Vi gick upp skittidigt för att hinna städa den gamla lägenheten och vara ute ur den innan tio. Henrik tog bussen (ja, ungefär här började missödena. Tidtabellerna på Internet stämmer INTE, och bussarna kör INTE den rutt som ritas.) för att hyra en lastbil. Ungefär samtidigt ringde mäklaren och sa att vi inte kunde flytta in på Stuart Street för dom har inte fått in någon hyra på sitt konto. Jag måste säga att dom inte har varit helt tydliga på den punkten, och framför allt inte gett oss någon information om var dessa pengar skulle sättas in. Detta kan tyckas vara ett enkelt problem – bankomater finns ju i varje hörna – men här i Australien finns den en massa gränser hit och dit på hur mycket man får ta ut från ett kort per dag (oavsett uttag eller betalning). Det är, har jag fått talat om för mig, för min egen säkerhets skull. Denna gräns är normalt på 800 AUD per dag. Jag ringde banken och fick höjt den till maxgräsen 2000 AUD. Vilket man inte kommer så långt på om man ska shoppa ett nytt hem och betala hyran på samma dag. Så vi var tillbaka på status ”vi har en massa AUD på våra konton men måste ändå betala men våra svenska VISA-kort och det blir skitdyrt”, där det känns som att vi ständigt hamnar. (Som ni märker är jag lite irriterad på det australiensiska banksystemet.)

Vi lämnade nycklar, hämtade nycklar och tog vår jättelika lastbil (en så’n som tutar när den backar och inte går att parkera någonstans för att den är för lång och hög) och åkte iväg till vårt nya hem. Hann precis packa in sakerna i hissen innan Harley Norman-leveransen kom. Tajt schema... Bar upp soffan och sängen, och tittade lite närmare på dom. Var inte soffan vi tittat på mycket gråare? Inte lika brun? Och madrassen, den var ju blå, inte vit?
Skumpade iväg tillbaka till Harvey Norman – vi skulle ändå köpa dammsugare av dammsugartanten där. (Helcool dam som identifierade sig med sina dammsugare och väldigt bildligt visade hur den får ont i magen om man suger upp elaka preparat som ”the filthy australians” använder på sina heltäckningsmattor istället för att damsuga och då blir det förstoppning. Osv osv...) Och det visade sig att det faktiskt var rätt både madrass och soffa.

Nästa anhalt var en vitvaruaffär. Det är ju ganska bra att iallafall ha ett kylskåp så snabbt som möjligt. Därefter skyndade vi iväg till IKEA, där vi hade en gedigen och detaljerad inköpslista.
Jag måste erkänna att jag hade förträngt problemet med IKEA; att dom aldrig har det man är ute efter. De möbler vi ville köpa var en säng, två sängbord, två skrivbord, en TV-möbel och ett soffbord. Jag hade kollat status på alla varor innan vi åkte dit, men allt utom soffbordet (vi tog det sista...) hade sålts slut tidigare samma dag! Hur är det möjligt? Så när vi lämnade IKEA vid stängningsdags hade vi i vår 2-tonslastbil ett litet soffbord och några kassar som skramlar runt. Och i kassarna var det nästan bara dricksglas – vi hann inte köpa något mer innan dom stängde! Och till råga på allt blev Henrik snuvad på köttbullarna då dom stängde köket precis när vi kom...

För att på något sätt berättiga vår stora lastbil gav vi oss efter IKEA av söderut för att kolla in några utemöbler som jag hade sett på ebay. Det var redan mörkt. Vi åkte till en skum lagerlokal i ett industriområde där en excentrisk tysk sålde oss ett bord, två soffor och två stolar. Svart. Kom därifrån med en känsla av att ”det här var ju lite udda”, men väldigt nöjda med att vi åtminstone köpt någonting som kanske inte hade gått in i en vanlig bil.

Så statusen nu är: vi har en säng och en soffa. På onsdag kommer lite elektronik och vitvaror. Jag har köpt ett runt bord och fyra stolar på ebay som jag måste hämta. IKEA-grejorna är åter i lager om tre veckor. Kanske. Man vet ju aldrig.

Dagens tre:

• Grahams GPS – vår räddande ängel
• Upside down-kylskåp är enligt mig right side up. Dvs frysen underst. Dom har fått det helt om bakfoten här...
• IKEA har inget saltgodis...

28 april 2008 – Beachvolleyhelg

Det har varit långhelg här i Australien. I fredags var det Anzac day. Som vi förstod det skulle man hedra stupade soldater genom att dricka sprit redan till frukost och spela krona och klave med hjälp av nå’n pinne (förstod aldrig riktigt grejen). Vi hade storslående planer för dagen (upp klockan halv fem för att delta i någon cermoni i Dee Why några bukter bort och sedan pubrunda hela vägen tillbaka till Manly) men, som ni som känner oss antagligen har gissat, så blev det inte så mycket med det. Henrik var kvällen innan på after work med jobbet och var inte den som propsade på att få gå upp riktigt tidigt... Jag började helgen med att springa en ”liten runda” med Emma. Så här i efterhand kan jag konstatera att Emmas kvinliga intuition rörande väderstreck inte bör litas på alldeles för mycket. Men vi såg iallafall stora delar av Manly, Fairlight och Balgowlah...
Annars har det blivit mycket beachvolleyboll på dagarna och fest på kvällarna. På lördagen var det tävlingar här i Manly. Emma vann damopen. Henrik gick vidare från gruppspelet till kvartsfinalen. Och jag spelade oxå i kvarten (fast inte i gruppspelet, så jag antar att det inte gills...). Och på lördagskvällen var det fest – säsongsavslutning för beachvolleyturneringarna hemma hos en Neil i en lyxig lägenhet med utsikt över Manly Beach.

Helgens betraktelser:
· Total frånvaro av brownisar!
· Chai Latte i ölglas
· Poison har hittat hem! (Vår boll...)

24 april 2008 – Utvärdering av Sydneys shoppingliv

Det finns många MÅNGA affärer i Sydney – i vackra sekelskiftgallerior med snidade skyltar och i stora labyrintliknande shoppingmalls. I jämförelse med Göteborg känns Sydney som en folktom shoppingstad. På en veckodag är man ganska själv i butikerna och får grym service av väldigt trevliga butiksbiträden. Musiken i butikerna är ofta alldeles för hög och enerverade vilket leder man är både fysiskt och psykiskt slut efter en shoppingdag på stan.

För dom av er som otåligt har väntat på en rapport om det australiensiska höstmodet (ja, Maria och Eva iallafall) kommer här några iaktagelser:

• Skyhöga stilettklackar som ingen australiensiska verkar kunna gå med (men det är ganska roligt att iakta dom när dom snubblar fram på gatorna...)
• Ganska mycket spetsiga och fyrkantiga skor, oftast svarta
• Syntetfoder även i exlusiva läderstövlar (När jag ifrågasätter det förklarar dom att det är för att hålla värmen. Det droppar ju ändå ner till en sådär 15 grader på vintern...)
• Hush Puppy-stövlar (ni vet, beiga med ludd inuti). Ska helst bäras till kortkort kjol på strandpromenaden.
• Murriga färger
• Yllekavajer och tjocka koftor
• Businesskjolen ska sluta som max på knäna. Ovanför knäna funkar INTE på jobbet om man frågar dom som jobbar i affärerna. No, no...

Lite annorlunda än hemma, tycker jag allt...

Jag har hittat en favoritbutik för jobbkläder; Cue. Precis allting i den butiken sitter perfekt på mig. Vilket i slutändan blir väldigt dyrt. Det är ju lite ekonomiskt bra iband när saker inte riktigt passar... En av tjejerna som jobbar i affären berättade att dom har en riktig modell som alla kläder sys utifrån; en size 10, precis som jag. Kanske en tvillingyster som kom bort på BB och exporterades till australiensiska modeindustrin? Jag får prata med min mor om det här...

20 april 2008 –Faster Johanna shoppar handdukar och bjuder på inflyttningsfest!

(Där har ni en bra titel på er nästa barnbok...)

Helgens stora händelse ur ett sociokulturellt perspektiv var att vi på söndagskvällen bjöd in alla våra vänner (Det vill säga Hannes och Emma. Fredrik har ju lämnat oss.) och lagade mat i vårt nya kök. Tänk – vi har ett hem med ett kök med ett kylskåp man kan sätta in mat i som man sedan kan tillreda i kastruller och äta på riktiga tallrikar tillsammans med sina vänner! Just like in the old times! Fast då hade vi i och för sig även bord och stolar, men ändå...

Ur nationalekonomiskt perspektiv måste helgens stora bidrag vara att vi åkte till David Jones (ett varuhus) och köpte sängkläder och handdukar.

Eftersom Camilla (min svägerska) inte valde att fira sin 30-årsdag med tårta och ballonger som man kanske skulle tro, utan istället på BB framkrystandes sin förste son, Alexander, så får jag ändå säga att helgens stora abstrakt identitetsdefinierande händelse är att jag nu har blivit faster. Ett epitet jag inte kunde tillskriva mig i fredags, och nu kommer att ha i resten av mitt liv. Stort... (Och som ni vet är jag inte den som tycker att nyfödda är söta, men antingen har Fredrik och Camilla redigerat bilderna dom skickat, eller så är Alexander faktiskt den sötaste nyfödda ungen jag någonsin sett...)

Dagens tre intryck:

• Queens size = alldeles lagom. (Oavsett handukar eller sängar. Och det finns dom som säger att engelskan inte har ett ord för lagom. Hmpf...)
• Extra Virgin Olive Oil på en gata belagd med stenplattor blir väldigt VÄLDIGT halt...
• Man måste titta höger, titta vänster, sen gå över gatan. (INTE titta vänster, gå, titta höger, backa fort fort fort fort... Måste komma på en bra melodi till ramsan så att jag kommer ihåg. Och sen lära mig höger och vänster...)

19 april 2008 –En lägenhetsnyckel!

Om någon timme flyttar vi från vårt hotellrum till vår första lägenhet. En flytt på ungefär 100 meter. Den här lägenheten är i och för sig provisorisk – vi ska bara bo där tills vår ”riktiga” lägenhet blir ledig – men det är trots allt en lägenhet. Med ett sovrum och ett litet kök/vardagsrum, helt möblerad med allt man kan tänkas behöva.

Hur gick det här till då, kanske ni undrar? Jo...
I torsdags kväll bestämmer vi oss för att vi vill ha alternativ tre, det ganska sunkiga penthouset på Stuart Street. Äntligen ett beslut och ett slut på den faktiskt ganska stressande lägenhetsletarprocessen. Så på fredag morgon ringer vi till mäklaren (som oxå är ägaren. Lägenheten är egentligen inte ute på marknaden än, men eftersom vi är så trevliga kan vi få första tjing...) och säger det, men vill bara dubbellchecka inflyttningsdatum, som vi hade fått uppfattningen var i början på maj. Ganska dåligt, men överkomligt. Hon säger då att det (worst case) är i början på juni, beroende på när den nuvarande hyresgästen kan flytta in i en ny lägenhet. Väldigt VÄLDIGT dåligt för oss...
Eftersom vi inte kan bo på hotell fram till juni re-evaluerar vi vårt beslut. Efter mycket ångest kommer vi fram till att vi tar alternativ ett (den pluttlilla, nyrenoverade lägenheten) istället. Den är mycket mindre, har inga förvaringsutrymmen (inte ens garderober) och inte samma grymma balkong, men den är good enough och vi kan flytta in direkt. Skönt, ett beslut. Jag ringer upp den mäklaren (som jag har lyckats få att hålla på lägenheten åt oss i en dag) och vi bestämmer att vi ska skriva kontrakt lördag morgon. Och det känns ganska bra ändå...
Vi går till banken för att skriva ut en check för depositionen. När vi står i kassan ringer mäklare 1 igen, och säger att hon har hittat ett boende till oss för tiden fram till att lägenheten på Stuart Street är ledig, vilket nu kanske troligare är mitten av maj. Och Henrik är inte svårövertalad att åtminstone tänka på saken... Så vi går och sätter oss och äter lite mat (alla viktiga diskussioner och beslut måste ske på full mage). Ångest igen. Jag är lite emot – vi har ju ändå bestämt oss för den andra och sagt till mäklaren att vi vill ha den. Henrik är ganska för. Vi bestämmer oss för att iallafall titta på den där provisoriska lägenheten och snacka lite mer med mäklare 1 för att se om det hjälper oss i beslutsprocessen. Och uppenbarligen har hon bra övertalningsförmåga för nu sitter vi här med en nyckel till den provisoriska lägenheten...
För mig var hennes vinnande argument att jag får lov att fixa hur jag vill i lägenheten. Till exempel måla om, sätta upp hyllor eller byta ut badrumsinredningen. Den kan inte bli sunkigare av det, och hon har ändå tänkt att renovera så småningom. (I alla andra lägenheter har man inte ens fått lov att sätta upp en tavelspik...) Och hon kommer att fixa till den lite innan vi flyttar in utan att det påverkar hyran. För Henrik tror jag faktiskt inte att det behövdes några argument. Så nu kommer den stora flytten alltså förhoppningsvis ske någon gång i maj. Då tar vi vårt pick och pack och flyttar till 13 Stuart Street och hyr en bil för att åka och shoppa loss för lägenheten är helt tom. Och sen är det bara för er att komma och hälsa på och ha BBQ på vår minst 20 m2 stora terrass...

Orginalplanen för fredagen var egentligen att åka in till city och shoppa kostym åt Henrik. Drygt en timma innan stängning kommer vi fram till QVB (Queen Victoria Building, ett skitsnyggt gammalt varuhus med jättedyra små butiquer). Vi går in i den enda butique som jag på nätet läst mig till har ”european style” kostymer (dvs kostymer som inte är stora som hus) där Henrik sätter personalen på prov, glatt påhejad av mig och Hannes, som kom förbi en liten stund. En kvart efter stängningsdags kommer han därifrån med en skitsnygg grå kostym, två nya skjortor och en rosa slips med prickar. Och ett kvitto med höööögt belopp på.... Men yeah va snygg han kommer vara när han cruisar fram mellan skyskraporna på väg till sitt jobb i financial district på måndag!

En helt galen fredag, alltså. Så många beslut har vi knappt fattat i hela vårt liv!

Dagens tre intryck:

· Real Eastate Agencys. (Dom är overallt. Ungefär var tredje dörr leder till en agency. Hur kan det finnas tillräckligt många hus eller lägenheter för att hålla dom alla sysselsatta? Jag förstår inte...)

· Överväldigande mycket affärer med snygga kläder i. (Det kommer ta mig flera veckor av intensivt shoppande att reda ut och analysera den här shoppingdjungeln...)

· Marinblått, marinblått, marinblått...