31 mars 2008 – dom sista sakerna och för sista gången

Tar mig några minuter och skriver ett inlägg innan routern till sist packas mer i den sista flyttkartongen.

Sitter på golvet i en ekande lägenhet, invirad i ett täcke. Vardagsrummet, där jag sitter, är tomt, men vårt gamla arbetsrum är proppfullt av grejor som de nya ägarna flyttade hit igår. I dörröppningen sticker en gigantisk fikus (träd) ut. Dom skulle bara komma förbi och lämna några saker, sa dom...

Det har varit en intensiv helg. I fredags var jag inne på jobbet nästan hela dagen. Sen var det after work med kompisarna på Vasastan. Vi sov över hos Eva och Linus ute på landet – första natten på länge utan en gnisslande, iskall luftmadrass. Minns inte när jag sov så gott senast! Lyxfrukost, sedan tillbaks in till verkligheten (stan) och packa packa packa. Ju närmre slutet man kommer i packningen destu långsammare verkar det gå. Jag tar upp en sak, tittar på den i två minuter och lägger den sedan i en annan hög. På kvällen blev det operation ”Bye bye babies” - hejdåfest för våra närmsta kompisar på Mattes jobbs relaxavdelning. Grymt lyxigt ställe! Det blev grillning och party party till halv fem. Vi var duktiga och tömde alla flaskorna i barskåpet, vilket ledde till en hel del suspekta drinkar. Kom ihåg: allt med absinth är av ondo! Efter 3 timmars sömn upp igen och städa hela lägenheten. Elin och Henrik var änglar och hjälpte oss. Lunch med gänget igen. 10 pers på Rumpan Bar. För sista gången. Kvällsfika på Condeco. För sista gången. 7 Eleven-browniesar hos Maria och Andreas. För sista gången. Sedan fick vi ge oss och säga hejdå... Men vi kommer att sakna er alla!

(Remember, remember, remember...)

Strax drar denhär dagen igång. Packa dom där sista små sakerna som jag bara flyttat runt mellan olika högar i en veckas tid nu eftersom jag inte kan bestämma mig var jag ska göra av dem. Städa det sista. Ner på stan och fixa lite ärenden – ett fast case till gitarren, till apoteket. Förbi Jeppesen och hämta upp mitt påskrivna EXPAT-kontrakt. Vid 10.45 ska vi skriva på överlåtelsepapperna på lägenheten. Vid lunch kommer mamma och pappa och då blir det hyrsläp ut till Mölnlycke för att lämpa av de sista kartongerna som skall fraktas samt hämta upp skänken som inte gick att få ner i Elin och Henriks källare. Och sen ut till magasinet med skänken och de sista flyttlåderna.Under tiden rotfyller jag antaglignen en tand...

1 dag kvar.

27 mars 2008 – våra saker bor nu i en 8m3 stor kub...

Sedan i tisdags har vi spenderat vår tid instängda i lägenheten där vi har packat och packat och packat. Optimistiska som vi är tyckte vi att det borde ta högst en dag. Med Marita och Lasses hjälp tog det två. Och det är inte för att de sinkade oss... Men nu har vi iallafall kört iväg en första omgång till ett magasin och ska alldeles strax börja packa ner resten i släpet – det som skall fraktas och det som inte fick plats – och köra ut det till Elin och Henrik i Mölnlycke. Så, där var lunchrasten slut, på’et igen – jobba, jobba, jobba!

24 mars 2008 – Bankdag

Idag har vi haft finansiell rådgivning med pappa. Detta resulterade i ett snyggt excel-dokument med massa olika färger (ganska stolt, faktiskt) och att jag öppnade en massa nya sparkonton i banker som jag aldrig hört talas om. Så nu finns det en ekonomisk plan, om än kortsiktig. Och ganska simpel. Men dock en plan!

23 mars 2008 – En studio (Nej Henrik, inte inspelningsstudio)

Nu har vi äntligen fixat boende till den första tiden i Sydney. Det blir en studio (rum med kokvrå) i Coogee de första 9 dagarna och sedan en studio i Manly för åtminstone en vecka. Under denna tid måste vi försöka hitta ett mer permanent boende. Och framför allt: bestämma var vi vill bo. Det kommer att bli en hård kamp mellan förnuft och känsla, nord och syd, och i längden – jobb eller beachvolleyboll...

22 mars 2008 – I’m back and I’m dangerous

Oj, så snabbt det visst gick att bli en dålig bloggare...

Det har varit en hysterisk vecka. Jag har suttit i möten hela dagarna och jobbat hela nätterna, känns det som. Jag är helt slut! Men nu jag har iallafall jobbat min sista dag på Jeppesens Göteborgskontor. Städade skrivbordet och allting. Gav bort min picknickfilt till Qantasteamet och samlarkorten på olika loktyper till Lovisa. Det var svåra separationer, med det gick. Att jag officiellt är på semester betyder tyvärr inte att jag inte måste jobba en massa under veckan som kommer. Och inte heller att todo-listan blir kortare. 10 dagar kvar... Ehe.

Igår packade vi ganska mycket i lägenheten. Vi bestämde i förrgår att vi inte ska magasinera saker i Skummeslövsstrand, utan hyr ett magasin i Göteborg, och det sänkte ribban lite eftersom vi inte var tvugna att packa färdigt innan påsk. Så nu har vi en lägenhet i total kaos.

Vi sålde även X-chicken (vår bil) igår. Mitt emellan vaser och högtalare kom en kompis kompis på besök och jag skrev under några papper. Jag reflekterade inte ens över vad det var jag gjorde, jag bara skrev på där Henrik pekade. Vi har kvar henne tills vi åker och ställer henne på långtisparkeringen på Landvetter, så hämtar de nya ägarna henne när dom kommer hem från USA några dagar senare. Grymt smidigt!

Nu är vi nere i Skummeslövsstrand och firar påsk med min familj, Marita och Lasse och Henriks bröder. Fullt hus, alltså. Och strax ska det ut och klippas pil och skulpteras haggtornsträd och skjutas duvor och eldas påskbål och andra liknande Skummeslövsaktiviteter. Det är skitkallt men snöar åtminstone inte. So let’s go!

16 mars 2008 - En aning stressad

Kvar att göra:

· Avsluta THY-projektet

· Starta upp QF-projektet

· Få till ett kontrakt med Jeppesen

· Fixa ett förstaboende i Sydney

· Packa allting i lägenheten

· Sälja en massa grejor

· Säga hejdå till familj och vänner

Plus tusen smågrejor av typen fixa medicin och gå till tandläkaren och skriva kontrakt på lägenheten och boka släp till flytten och fixa med frakten och fixa med pengar och fixa med resterande 994 saker...

16 dagar kvar. 4 ardetsdagar kvar. Ingenting att stressa upp sig över... :)

15 mars 2008 – En tråkig blogg

Jag har bestämt mig för att inte försöka blogga fyndigt. Det blev så väldigt prestationsångestfullt då. Om allt ska vara roligt och finurligt kommer jag aldrig få ur mig någonting och ni kommer aldrig få reda på hur vi har det i Australien. Så jag ska blogga lite halvtråkigt men, förhoppningsvis, informationsrikt. Ett tag funderade jag på att hyra in David som bloggare. Då hade det blivit jättefyndigt. Kanske inte helt sanningsenligt, men underhållande och väldigt lingvistiskt korrekt. Och ni hade fått göra bekantskap med en massa nya, väldigt långa ord. Men, den som är sugen på det får övertala David att ta upp sin egen, igendammade blogg. Jag lovar att jag ska länka till den härifrån om den åter kommer till liv.

14 mars 2008 – En tavla

TV-killen ringde igår och frågade om han kunde få köpa min tavla – den där stora bruna som hänger i vardagsrummet. Blir man automatiskt konstnär när man har sålt sitt första verk? Isåfall är det kanske värt det, bara för att få titeln. En kollega tyckte att 4000:- lät som ett rimligt pris... :) Men han har kanske inte så jättebra koll på konstmarknaden. Det blev iallafall ytterligare ett svårt beslut att skriva upp på min göra-lista...

13 mars 2008 – (en parentes)

(Är på min sista jobbresa i Istanbul och har avslutat projektet med Turkish Airlines och fick ett kostigt fat och fina pennor och kommer sakna vissa saker och kommer inte alls att sakna andra saker och blev rörd i hjärtat igår när vi flög in över Marmarasjön och alla båtarna var upplysta där dom ligger och väntar på att få gå in i Bosphoros och det är så vackert och natten var ljummen och luktade Turkiet och det är så mycket ljud överallt och galen trafik och alla på hotellet känner mig och det ska drickas te mest hela tiden och här har jag känt mig hemma och det här är bara en parentes för det har ingenting med Johanna goes Aussie att göra...)

12 mars 2008 - Insikt

Det var när vi sålde TV:n det gick upp för mig. Inte när Henrik sa upp sig, inte när vi köpte biljetterna, inte när vi sålde lägenheten, inte när vi påbörjade ”The Grand Goodbye Tour” förra helgen och åkte till Linköping för att hälsa på Henriks släkt. Det var när vi sålde TV:n! Och jag var inte ens med och gjorde det. Jag satt i en skybar i Berlin med Hannah och drack drinkar. Jättegoda drinkar. Och killen som köpte den fick en matta på köpet...

Det är nu mindre än tre veckor kvar tills vi flyttar till Sydney. Och, nej, vi har aldrig varit där och har ingen aning om vad det egentligen är vi ger oss in på, men det blir säkert bra. Är inne i en ”det ordnar sig”-fas, och jag har varit där oroväckande länge nu. Så länge att jag börjar undra om det kanske är såhär jag är. För att stilla alla andras oro kan jag iallafall redovisa följande framsteg:

Biljetter – CHECK

VISA – CHECK (Temporärt, iallafall)

Sälja lägenheten – CHECK

Jobb – ganska CHECK

Boende – det ordnar sig alltid...

Och så har vi börjat sälja av lite saker också, som sagt. Så det rullar på. 20 dagar kvar...