1 maj 2009 - Sköna maj välkommen...

Jag får motvilligt erkänna att det börjar bli höst i Sydney. Eller möjligtvis vinter. Den senaste veckan har temperaturen på natten gått ner mot 12 grader. På dagen vågar den sig knappt över 20, även om solen skiner. Igår kväll åkte elementet i sovrummet på och min elektriska filt fram. Jag har kapitulerat. För bara en månad sedan sov jag med bara ett tunt lakan och öppet fönster. Vad hände?

Inomhustermometern i vardagsrummet stod på 15 grader i morse vid sextiden när jag gav mig ut på en joggingtur. Utomhus någon grad kallare kanske, men en molnfri himmel som solen var på väg upp mot. Naivt optimistiskt trodde jag att den fysiska aktiviteten och solen skulle hålla mig varm i min kortärmade tröja, men nej nej. Jäklar vad kallt det var! Och varje gång jag tvingades stanna för att korsa en väg kände jag hur mina benmuskler kallnade till och drog ihop sig. Jag minns inte att det var såhär förra vintern!

Nu är jag iallafall tillbaka hemma och har efter en varm dush bäddat ner mig under den elektriska filten igen med en kopp te och datorn i knät – den är alltid en säker vämekälla!

29 april 2009 - Min kladdkakas väg till berömmelse

Min kära vän Kristin har under de senaste veckorna spenderat all sin vakna tid (och en stor del av den tid hon inte borde ha varit vaken) men att göra en kokbok. Hon går upp tidigt för att innan jobbet hinna laga mat, Kim kommer över och tar proffsiga bilder i rätt morgonljus (och äter sedan upp maten), hon skickar bilderna till sin mamma i Norge för redigering och när hon kommer tillbaka från jobbet har boken en ny sida klar. Jag tror hon är uppe i över 50 sidor. Och det ser proffsigt ut!

Mitt självklara bidrag till boken är....tadá – kladdkaka! Såklart. Mitt kladdkakerecept har sedan jag kom till Australien muterat från en stor kladdkaka till portionskladdkakor i kakformar. Efter tre fatalt misslyckade försök i början av min Australienvistelse fick sig mitt förr så superba kladdkakebaknings-självförtroende en törn och jag retirerade under flera månaders tid till HobNobs och sura band. Så för några månader sedan bestämde jag mig för att byta strategi och ge portionskladdkakorna en chans – och nu är jag tillbaka i leken, stronger than ever! Dom är fortfarande göttigt ogräddade i mitten och kräver viss tid i frysen för att få en hållbar konsistens, men det är precis så dom ska vara. Och en extra feature är att dom fungerar även med en trasig ugn som grillar allting underifrån.
Så, när Kristin om några månader distribuerar sin bok i miljonexemplar kommer min kladdkaka slutligen ha nått den ultimata berömmelsen. Gött!

9 april 2009 – Ensam hemma

Leanne har över påsken åkt iväg till sin nya pojkväns farm i South Australia, och jag har lägenheten helt FÖR MIG SJÄLV i fem dagar! Det är fasinerande att jag trots att jag i princip inte har sett henne sedan hon flyttade in in – vi verkar ha en förmåga att helt gå om varandra – kan känna att det är en så’n lyx att vara ensam. Det är nästan så att jag stannar i Manly över påsk bara för att få njuta av att ha min stora, fina lägenhet för rmig själv.

Men sen får jag allt ta och se till att lära känna den här farmaren så att jag blir medbjuden till South Australia. Hur coolt är det inte att hälsa på på en stor fårfarm mitt ute i ingenstans? Men han hade tydligen inga hästar – jag är lite besviken över det...

8 april 2009 - ...och jag är fortfarande kvar!

Jag kör på. Ni har rätt, jag borde fortsätta hålla er uppdaterade och underhållna via denna blogg. Jag får bara censurera alla smaskiga detaljer från mitt promiskuösa singelliv... :)

1 april 2009 – En uppdatering

Idag, den första april, är det ett år sedan vi sa hejå till er alla och satte oss på planet till Sydney, och jag tänkte att jag ska fira vår årsdag med att ge er en uppdatering på läget. Som de flesta av er nu vet finns det en orsak till den bloggtystnad som har rått de senaste månaderna. Mycket har hänt, men det har inte riktigt varit läge att hantera det publikt på en blogg.

Pontus avfärd i slutet av januari blev slutet också på mitt och Henriks förhållande. Mina föräldrar kom ner till en något kaosartad situation där Henrik flyttade iväg till ett hotell och tog avstånd från allt och alla och gottade ner sig i en livskris där allting ifrågasattes. Han åkte hem till Stockholm i slutet av Februari men är nu tillbaka i Manly hos en ny tjej. Ingen optimal situaiton, men jag mår okej. Ärligt. Henrik mår antagligen sämre. Men jag jobbar på att sluta oroa mig för honom...

Mitt EXPAT-kontrakt slutade gälla igår, så nu är jag teoretiskt sett tillbaka i Göteborg, antar jag. Fysiskt är jag kvar i Sydney. Tanken var att jag skulle hinna skriva på mitt nya kontrakt, en 24 månaders lokalanställning på Jeppesen Australia, innan den siste mars, men så blev det visst inte. Efter många rundor fram och tillbaka har vi iallafall lyckats komma överens, så jag stannar här ett tag till. Vad vi vet nu har vi projekt med Qantas åtminstone 12 månader till, efter det får vi se vad som händer. Finns det ingenting att göra får vi väl bryta kontraktet. Tyvärr var det helt omöööööööjligt att vara tjänstledig från min tjänst i Göteborg (important important Boeing policy...) så jag är lämnad ganska vind för våg när vi inte längre har något projekt här nere, men den risken får jag ta. Jag är irriterad men accepterar. Motvilligt.

I helgen flyttade min nya flatmate Leanne in. Jag bestämde mig för att bo kvar i lägenheten där vi har bott i snart ett år och hyra ut ett av rummen. Jag har aldrig bott ihop med någon ”icke-pojkvän” tidigare, så det ska bli intressant att se hur det går. Hon verkar vara en bra tjej, så det ska nog gå bra. Hon är från Nya Zeeland, är lite äldre än jag, jobbar inom IT och verkar sportig och hälsosam. Det är konstigt att helt plötsligt ha en främmande människa boendes i lägenheten. Tar nog en stund för mig att vänja mig vid det.

Jag får se om denna blogg i och med ettårsdagen går i graven, eller om jag bestämmer mig för att fortsätta rapportera om singellivet i Manly. Men nu har ni väl alla vant er vid min tystnad så det är ingen som kommer att läsa den ändå...

31 december 2008 – En något...annorlunda...nyårsafton

Den 28:e var den stora dagen D då Åke, Helena, Maria, Gustav och Pontus skulle anlända från Sverige. Men eftersom Helenas mor blivit sjuk var det till sist bara Pontus som vi hämtade upp på flygplatsen. Detta ändrade våra nyårsplaner. Eftersom vi skulle fira med familjen hade vi tackat nej till glamfesten på Museum of Contemporary Arts takterrass inne vid Circular Quay – festen som alla våra kompisar skulle gå på. Vid lunchtid på nyårsaftom fick vi till sist motstridigt inse att vi inte skulle få några biljetter dit, utan att vi istället fick hitta en alternativ plan.
Vi började kvällen hemma hos Nicole och Pierre tillsammans med finfestgänget. Vi hade alla skramlat ihop till ett Nintendo Wii till honom så att han iallafall skulle få spela lite tennis från soffan de nästkommande månaderna. Efter någon timme gav de andra sig av och kvar var vi fem och den massiva ostbrickan (man kan alltid lita på att det finns en massiv ostbricka hemma hos en fransman...). Via en annan fest hos vår vän Carlotta hamnade vi till slut vid tolvslaget på piren vid Little Manly Cove. Tyvärr såg vi inte Sydney Harbour Bridge därifrån, men väl de fem synkroniserade jättefyrverkerierna som hölls utspridda över Sydney. En maffig upplevelse, även för en som jag som normalt inte blir så imponerad av fyrverkerier. Skål!

http://picasaweb.google.co.uk/johanna.m.bohman/2008ASummaryOfAGreatYear03?authkey=69HsTV4DH_k#