I morse vid 7-tiden snubblade vi yrvakna ut från flygplatsen – into the promised land. Vi möttes av den mest strukturerade taxibilskön jag någonsin skådat. Med stora plakat med regler för hur man beter sig i en taxibil och allt. Det kändes mer som att jag stod i kö till en åkattraktion till Liseberg.
Vi åkte till lägenhetshotellet vid Coogee Beach (som verkligen ligger precis vid stranden), lämpade av väskorna och gick och åt lite frukost på ett café. En lite mulen, ganska blåsig morgon med väldigt lite folk i rörelse och bara ett och annat plan som dundrar in för inflygning till flygplatsen som stör idyllen. Hittade en real estate agency som vi bombaderade med frågor. No time to loose.
Det är backigare här än jag föreställt mig (om jag nu hade föreställt mig så mycket, jag är inte riktigt säker). Vissa gator känns nästan lite San Fransisco. Ett tillfixat Mission Street, ungefär. Med telefonledningarna hängandes längs med gatan, massa skyltar för kostiga små affärer, och inte ett hus som har samma stil, höjd eller färg som grannhuset. Men kliniskt rent och välorganiserat med skyltar överallt som talar om vad du får och inte får göra. (T.ex. spela boll på stränderna. Well, watch us...)
Vi gick på promenaden utmed kusten från Coogee till Bondi och det är så jäkla fint. En massa vikar och bukter i olika storlekar med kritvit sand (alltid perfekt räfsad...), grönblått vatten och höga, klippiga uddar där vattnet slår våldsamt. Lägg till en klarblå himmel så har du bilden (Det klarnade upp vid luch och blev en grym dag). Vi såg ganska lite folk längs med vägen, förutom den ändlösa mängden hurtiga joggare som utan ansträngning tog sig upp och ner för backarna. Alla verkar springa här. (Vi frågade på en turistinformation angående cykelvägar och fick till svar att här cyklar man inte, här springer man.)
Även om även Bondi Beach var ganska folktomt idag vittnade ändå hotellanläggningarna och vykorten om att det kan vara en och annan turist här på sommaren. Och i Bondi centrum fick vi äntligen möjlighet att shoppa (Yes, yes, yes!). Henrik slog på stort och köpte sneakers, jag höll till godo med en Rip Curl-keps.
Vi tog bussen tillbaka till Coogee på eftermiddagen. Vi gjorde misstaget att tro att det var möjligt att vila oss en timme. Vaknade för någon timme sedan, sent på kvällen. Henrik gick och handlade lite frukost till imorgon. Jag hittade ett ganska kasst öppet trådöst nätverk att snylta på eftersom vi inte har någon närverkskabel (har med oss hur mycket sladdar som helst med tydligen intgen nätverkssladd). Det är uppe ungefär 10 sekunder var tionde minut, så jag måste vara på hugget med att ladda upp mina bloggar... Nu är det dags att gå och lägga oss – för första gången i Australien.
Dagens tre intrycksord:
• Hurtigt
• Lummigt
• Fruktdrinkar
(Kolla här för pics...)
torsdag 3 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej!
Grymt att höra att ni är framme och att det gått bra. Business class?
Hoppas det ordnar sig med bostad.
Foton! Foton!
Skicka en kommentar