26 juni 2008 - det inte så värst papperslösa samhället...

Ni vet den där raden om att man skall ta hänsyn till miljön innan man skriver ut som det ibland kan stå längst ner i ett mejl. Jag har alltid sett den som helt överflödig, för jag har inte trott att det finns dom som fortfarande skriver ut alla sina mejl. Efter att ha fått lite insikt i hur Qantas jobbar inser jag att jo, det finns det. Men även att den uppmaningen inte verkar ha någon som helst effekt.

Alla Qantasanställda verkar skiva ut alla sina mejl. Min motpartner på Qantas, Sue, som jag ändå anser vara en helylle-IT-tjej, beklagade sig efter att ha varit borta i en vecka över att hon inte hade hunnit läsa alla mina mejl än och pekade på en stor bunte med papper. Hon skriver alltså ut mejlen innan hon har läst dom! Det händer till och med att dom skickar ett mejl och fem minuter senare kommer dom förbi med en utskriven kopia som dom vill att man ska läsa igenom. Och sen helst skicka ett mejl som svar som dom sedan skriver ut. Och i Qantasmejl är det inte bara en liten “Please consider the environment before printing this mail”-rad, utan ungefär en halv sida text kring detta ämne, vilket gör att det för varje utskrivet mejl genereras minst en sida extra...

För att ytterligare summera upp mängden utskrifter så måste det skickas mejl om allting. Och helst ett mejl per fråga. Efter ett statusmöte kan jag få 20 mejl där dom vill ha skriftligt status för alla de punkter vi gick igenom strax innan.

Och häromdan fick jag efter att ha skickat ett mejl som innehöll en tabell till en Qantaskollega ett svar där han frågade om jag hade kunnat skicka tabellen i ett worddokument istället eftersom mejlet blev lite för brett för att skriva ut. Ja, vad ska man säga...

25 juni 2008 - Snabbladdning av batterierna

Idag tog jag eftermiddagen ledig för att ladda batterierna. Och det behövdes verkligen. Var på stranden och spelade beachvolleyboll, fikade lite med kompisar som var lediga och unnade mig en pedikyr. Det har varit några jobbiga veckor nu med alldeles för långa arbetsdagar, interna Jeppesenkonfliketer ( VISA-frågan har löst sig, men förtroendekapitalet är ordentligt naggat på), mycket problem och en stor portion otur. Och dessutom har vi frusit, frusit, frusit. Men nu har det slutat regna, himlen är sådär självklart djupblå som om den inte vet något annat, och inomhustemperaturen har stigit till 17 grader. Och vi går mot ljusare tider. Bokstavligt talat.

24 juni 2008 - En vacker vinterdag

Sol som värmer, ljum bris från havet och djupblå himmel utan ett moln. Idag när jag satt på färjan in till Central Quay och åt jordbubbar, på väg in till jobbet för ett eftermiddagsmöte, kände jag att vi faktiskt har det väldigt bra här...

22 juni 2008 – Midsommarhelg

På midsommaraftons kväll var det dax att inviga vår nya monstergrill som inhandlats kvällen innan på Barbeque Galore – en affär helt dedikerad åt grillar. Vi fick där en entimmars rundtur i barbequevärlden av en hängiven kvinna i 50-årsåldern. Att det fanns så mycket att tänka på när ska köpa grill! Den här världen har tills nu varit helt okänd för oss. Kolgrillar kom inte ens på tal – här är det stora alltiett-schabrak som gäller. ”Jag vill ha en så’n med rattar” så Henrik och så kom vi därifrån med värstingmodellen (I kvalité. Det fanns väldigt många väldigt, VÄLDIGT mycket större grillar...) med tre burners, separat stekhäll och grillyta, keramisk värmespridare, temperaturvisare och 9 kilos gastub. ”The lazy man’s barbeque” kallade försäljaren den, och tyckte att man varken behövde rengöra den eller underhålla den på annat sätt. Alltid ett argument som fungerar på oss...

Mina kollegor Martin och David samt Davids fru Kristina och ganska nyfödda son Kasper kom till Manly och fick vara med i teambuildingsövningen att montera ihop grillen. Arnstein och Kristin kom lagom till målfotot. Henrik var stolt grillmeister och levererade perfekt stekta majskolvar och halloumibitar. Dom andra fick nöja sig med stora köttbitar. Och sill och potatis till förrätt. Och jordgubbar. Gott, gott! Så även om dagen varit riktigt dålig så blev kvällen en mysig, om än lite mörk, midsommarafton med middag på balkongen i den ljumma vinternatten.

I övrigt har midsommarhelgen varit solig och fin. Frukost på balkongen – jordgubbar med mjölk. Beachvolleyträning på lördagen med en jättebra tränare. Fest hos en kompis på kvällen. Idag har vi bokat flygbiljetterna till Sverige i augusti. Och fikat med kompisar. Nu har vi påbörjat detaljplaneringen av Sverigevistelsen och inser att det kommer att bli en mycket svår uppgift att pussla ihop reseschemat utifrån allas önskemål. Men mer om det senare.

20 juni 2008 - Praktisk undersökning i hur mycket som kan gå fel på en dag

Midsommarafton 2008 kan nog gå till historien som den dag i mit liv då jag flest gånger tänkt ”men nu kan nog ingenting mer gå fel” – och så har det gjort det.

Jag vaknade upp på dåligt humör. Vi hade planerat att fira midsommar på balkongen och jag hade varit förutseende och knackat på hos sura tanten bredvid kvällen innan för att försöka blidka henne. Gick sådär. I hennes värld får vi inte vara på balkongen efter klockan tio eftersom det stör henne, och hon kom dragandes med den där australiensiska lagen igen. Så mycket fick man för att försöka vara snäll och förvarnande! Detta och lite andra saker gjorde att jag gick och la mig irriterad. Och vaknade irriterad på midsommaraftons morgon. Jag var redan sen med en styrgruppsrapport och hade en deadline på att presentera projektbudgeten torsdag svensk tid. (Fördelen med att vara åtta timmar före är att t.ex. torsdagsdeadliner i praktiken inte behövs hållas förrän vid fyratiden på fredagen. Men det behöver ni ju inte säga till någon...) Och med fest på kvällen och en lägenhet i totalt kaos insåg jag att det skulle bli en stressig dag. Och då väljer världen att börja gå fel...

Min dator har sedan jag kom till Australien börjat tycka att livet är tråkigt och en efter en har komponenter gått sönder. Det interna nätverkskortet har gett upp, den inbyggda musen fungerar inte längre och USB-portarna har lite humörsvägningar. Men jag har hållt tummarna för att den ska hålla ut tills jag kommer hem i augusti och kan hämta ut en ny på kontoret i Göteborg. När jag satte mig framför datorn fredag morgon klockan sju (för att hinna med allt jag hade att göra) insåg jag att strömtillförseln inte längre fungerade. Och batteriet var nästan slut. Ett lite större problem...

Efter att ha suttit i telefonköer som slutat i ”MESSAGE INVALID MESSAGE INVALID MESSAGE INVALID...” gav jag mig iväg till ett shoppingcenter för att hitta en ny strömsladd. Det visade sig att ingenstans sålde dom strömkablar som passar till min dator! Henrik, som supportade mig via telefon, surfade runt och ringde till olika specialaffärer som jag fick tips om, men ingenstans fick vi napp. Det verkade helt enkelt som att det i hela Sydney inte finns någon strömkabel som passar, och att jag snällt får beställa från nätet istället. Vilket inte riktigt passade med mitt tidsschema... Jag fick långt om länge tag på min kollega David, som också har flyttat hit med Jeppesen, och det visade sig att han har en likadan dator och att jag kunde låna hans strömkabel från kvällen. Ungefär här började jag inse att det nog inte skulle bli någon budget presenterad den här dagen.

Eftersom jag ändå var på Warringah Mall köpte jag en kanna som jag behövde till midsommarfesten. När jag stod i kassan ringde min kollega Martin, som skulle ha flugit från Syney till vårt Singaporekontor på torsdagskvällen men vars flight blev inställd. Qantas hade då erbjudit honom en ny flight på fredag nästa vecka. Hm, inte riktigt aktuellt. Så det blev lite samtal fram och tillbaka för att lösa problemet och när jag var klar med det, långt ifrån kannaffären, insåg jag att jag inte alls hade någon kanna med mig. Så det var bara att gå tillbaka till affären, där dom blånekade och menade på att jag inte kunda ha glömt den där. Dom var riktigt otrevliga (annars är expediter här alltid jättetrevliga. Sådär så att man blir glad av att shoppa.) och tjafsade först med mig i några minuter och började sedan ignorera mig. Så jag stod kvar vid kassan, irriterad och villrådig, när en kund på andra sidan kassan frågade om det möjligtvis var en svart kanna med mönster på, för en sådan såg han att det stod nere vid expeditens fötter. Oj då, sa expediten...

Mat – det är ofta lösningen när man är iriterad och allting går fel. Så jag gick till Food Court:en och beställde lite indiskt och satte mig och åt. En kvart efter att jag lämnat matstället inser jag att jag att min mobiltelefon inte alls verkar vara i min väska...
Nu börjar irritationen övergå i uppgivenhet. Det här är verkligen inte likt mig – jag har knappt slarvat bort någonting i hela mitt liv! Jag springer tillbaka till Food Court:en och får tag på en städare. Som faktiskt har min telefon! Dax att gå hem och dra ett täcke över sig och inte hantera pengar eller andra värdesaker och inte röra vid tekniska prylar. Det här är en DÅLIG dag!

Väl hemma fick jag försöka lägga stressen åt sidan och vänja mig vid tanken på att jag faktiskt inte kunde jobba. Istället började jag montera ihop en arbetsstol som vi köpt från e-bay och som levererats någon dag tidigare (två veckor för sent), med det gick åt hellskotta för vi hade inte fått med några skruvar.

Ringde min chef, som sitter i Singapore för att få ett OK på en ny dator. Han meddelade då att Jeppesens personalavdelning har bestämt sig för att (tre månader efter det att mitt VISA skulle ha varit färdigt) ändra sig i en fråga angående mitt VISA, vilket sätter oss i en väldigt, VÄLDIGT, dålig position. Jag går inte in på detaljer här, men jag anser att det är ett kontraktsbrott och en personlig förolämpning. Och ett generellt svek från en personalavdelning som borde vara vårt stöd efter att dom har skickat oss till andra sidan jordklotet för att jobba häcken av oss. Så, där har ni ungefär hur arg jag är. Dålig dag. Riktigt dålig dag!

19 juni 2008 - Poisons effekt på Manly Beach

Alla saker man tycker om bör ha ett namn. När vi flyttade hit döpte vi vår beachvolleybollboll till Poison. Lite skräckinjagande, så att ingen skulle vilja ta den. Efter några månader av frågor och oförståelse har Poison nu äntligen accepterats som en boll man refererar till vid namn. Och inte bara det – Poison har även fått vänner! Emmas boll döpte vi ganska snart till Tyfoid. Men de senaste veckorna har det dykt upp en massa namngivna bollar på stranden. Violas boll heter Blizter, Gregs Insomnia och Carlottas The Gastrointestinal Bug (uttalas hellst med lite italiensk brytning). Så om man nu går förbi beachvolleybanorna kan man höra folk ropa ”Are we using Poison or The Gastrointestinal Bug?”. Kan te sig lite underligt för utomstående, men Henrik och jag är mycket nöjda med att vi ändå har lyckats sätta ett avtryck på Manly beach...

18 juni 2008 - Emma har övergivit oss!

Ojoj, nu har hon visst lämnat oss.
Igår gav sig Emma ut i vida världen igen med allt sitt pick och pack. Ja, förutom en stor låda med grejor som hon lämnade kvar. Jag ser det som en garanti för att hon kommer att komma tillbaka till oss. Jag menar, hon lämnade ju faktiskt både kuddar, gympaskor och sin tjocka, varma tröja. (Okej, jag har kanske rotat lite. Men jag fick faktiskt.) Så när det börjar bli kallt i Sverige igen kommer hon allt att sakna sin tröja och åka tillbaka hit till oss. For shure. Men nu – just nu – är soffan tom, Henriks bärbara dator står helt övergiven, det luktar inte kaffe i lägenheten och det är ingen som har diskat. Hur ska det här gå? Och vem ska nu bistå mig i kampen för spinkar, jumpaskor och Eva-Lena bom tjafs? Henriks ”rikssvenska” kommer återta makten i hemmet och Laholmsdialekten kommer åter att tyna bort. Detta är ett språkhistoriskt ögonblick. Det kommer aldrig mer bli som det var...

15 juni 2008 - element och raggsockar

Okej, jag får erkänna att det allt har varit lite ruggig vinter här de senaste två veckorna. Det har blåst och regnat (inte ihållande Göteborgsregn då, utan mer små skurar. Det är så det regnar här, verkar det som) och temperaturen har droppat till runt 17 grader. Eftersom vår lägenhet alltid verkar hålla en temperatur några grader under utomhustemperaturen har detta inneburit att det blivit svinkallt inomhus, med i princip samma luftfuktighet som ute. Eller något högre. Och de skjutbara englasfönsterna ventilerar bra, så det blåser några sekundmeter inomhus också. Som sagt, SVINKALLT.
Henrik har nog inte riktigt hämtat sig från förra veckans sjukdom, för han har blivit den mest frusna lille pojke jag har varit med om. Jag har lånat honom tofsraggsockorna jag fick av Camilla i julas så i dom har han tassat omkring här hemma med armarna krampaktigt runt sig och huttrat och beklagat sig. Så i torsdags fick det vara nog och vi tog en taxi till ett shoppingcenter och köpte två oljeelement och ett handukselement. Så med element, elektrisk filt, raggsockar, varma kläder (jag har köpt en jättevarm fleecemorgonrock!) och en massa te klarar vi oss ganska bra inomhus.
Och efter att ha suttit inomhus och kurat och tittat ut på vad som ser ut som en svensk höststorm blir iallafall jag alltid lika förvånad när jag väl kommer ut och inser att det inte var så farligt. Inte värre än en ganska kass svensk sommardag...

11 juni 2008 - En dag med Åke framför dattan

För att testa sin nyinköpta skrivare har Henrik skrivit ut ett foto på Åke – ett profsigt VD-foto (ni vet, armarna i kors och lite stöddig min. (Eh, förlåt, Åke!)) som han sedan har satt på mitt skrivbord. Så nu sitter Åke här som en övervakare när jag jobbar hemifrån, och ser lite skeptisk ut. Jag kan nästan höra honom:

Å: Tjenare!
Å: Och hur många hamburgare har det varit här idag, då?
J: Eh, inga...
Å: Jaha, du tror inte att det skulle gå lite bättre om du åt lite hamburgare?
J: Eh, näe... Tror inte det.

(PAUS)

Å: Räknade du verkligen rätt där?
J: (osäkert) Okej, jag kontrollräknar...

(TELEFONEN RINGER. J PRATAR ETT TAG OCH LÄGGER SEN PÅ.)

Å: Ojoj, där fick du till det. Lysande, helt enkelt lysande!
J: Tackar, tackar. Ganska nöjd själv, får jag säga.

(PAUS IGEN)

Å: Kanke en korv, då?
J: Ja det skulle sitta fint!
J: Nä, skoja’ bara.

Ja, så håller Åke och jag på på dagarna. Ganska trevligt att ha någon att chitchatta med när man är ensam hemma.

9 juni 2008 - Grattis drottningen!

Det har vait långhelg även i Australien den här helgen. Nej, vi firade inte Sveriges nationaldag med påmpa och ståt i fredags (även om jag faktiskt fick pepparkakor och glögg på Nordic Fusion när jag gick förbi och köpte på mig ett helglager med Turkisk Peppar), istället har vi idag firat Queen’s Birthday idag, måndag. Tydligen fyller hon alltid år andra måndagen i juni. (Om jag hade varit drottning hade jag hellre alltid fyllt år på en lördag. Om man ändå får välja...) Ja, firat och firat. Henrik har varit sjuk sedan i fredags, Emma har jobbat hela helgen och jag har fixat och grejat och passat upp på min sjukling. Och monterat skrivbord och en bokhylla från IKEA. Ja, just det, vi gjorde i helgen en tredje trip till IKEA. Sista på länge, hoppas jag. Henrik kände sig på lördagsmorgonen bättre så vi bestämde oss för att åka dit som planerat för att äntligen få iordning arbetsrummet så att matbordet kan rensas från datorer. Trots att det kändes som att någon/något otaliga gånger försökte tala om för oss att det inte var rätt dag för denna utflykt genom att leverera missöde på missöde kom vi långt om länge iväg. (Och det är här som jag, som lovat, INTE talar om hur lång tid det kan ta fyra personer att hitta batteriet i en van...) Vi kom för första gången ifrån IKEA med allting vi hoppades få med oss (nu saknas bara sängborden som kanske kommer någon gång i augusti). Och priset Henrik fick betala var ytterligare två dagar med feber och magsmärtor. Ooops.

6 juni 2008 - kollegor på plats

Från att ha varit ett enmannateam här nere i Sydney har mitt projektteam nu vuxit explosionsartat. För två veckor sedan flyttade min kollega David ner med sin fru och son, och i veckan kom ytterligare två kollegor från Göteborgskontoret och tre från Singaporekontoret. Dom ska vara här i en månad ungefär den här gången och resa lite fram och tillbaka under projektets gång. Så nu är det slut på den lugna tiden när jag bara behövde bry mig om mig själv... :)

1 juni 2008 - slagna vikingar, smått berusade

I helgen har det varit ”Manly Food and Wine festival”, vilket har inneburit att North Steyne (vägen utmed Manly beach) fyllts med små stånd där vinodlarna säljer sina viner, små stånd där dom säljer mat och en väldig massa människor. Man köper sig ett litet glas med en anordning att hänga runt halsen och sen går man runt bland stånden och får påfyllning för 5 dollar.

Men den stora höjdpunken för alla beachvolleyspelare (och barn som gick förbi) var ändå maskeradbeachvolleyturneringen på lördagen, då stranden fylldes av sumubrottare, superhjältar och sagofigurer. Henrik, jag, Arnstein och Kristin var vikingar, med skräckinjagande hjälmar (okej, barnen pekade kanske mest och skrattade). Arnstein, vår naturliga ledare, spelade med ett ett STORT svärd på ryggen. Det var alltså spel fyra mot fyra och vi åkte på dunderstryk, fastän vi var vikingar. Det kändes inte alls historiskt korrekt.