Jag vaknade upp på dåligt humör. Vi hade planerat att fira midsommar på balkongen och jag hade varit förutseende och knackat på hos sura tanten bredvid kvällen innan för att försöka blidka henne. Gick sådär. I hennes värld får vi inte vara på balkongen efter klockan tio eftersom det stör henne, och hon kom dragandes med den där australiensiska lagen igen. Så mycket fick man för att försöka vara snäll och förvarnande! Detta och lite andra saker gjorde att jag gick och la mig irriterad. Och vaknade irriterad på midsommaraftons morgon. Jag var redan sen med en styrgruppsrapport och hade en deadline på att presentera projektbudgeten torsdag svensk tid. (Fördelen med att vara åtta timmar före är att t.ex. torsdagsdeadliner i praktiken inte behövs hållas förrän vid fyratiden på fredagen. Men det behöver ni ju inte säga till någon...) Och med fest på kvällen och en lägenhet i totalt kaos insåg jag att det skulle bli en stressig dag. Och då väljer världen att börja gå fel...
Min dator har sedan jag kom till Australien börjat tycka att livet är tråkigt och en efter en har komponenter gått sönder. Det interna nätverkskortet har gett upp, den inbyggda musen fungerar inte längre och USB-portarna har lite humörsvägningar. Men jag har hållt tummarna för att den ska hålla ut tills jag kommer hem i augusti och kan hämta ut en ny på kontoret i Göteborg. När jag satte mig framför datorn fredag morgon klockan sju (för att hinna med allt jag hade att göra) insåg jag att strömtillförseln inte längre fungerade. Och batteriet var nästan slut. Ett lite större problem...
Efter att ha suttit i telefonköer som slutat i ”MESSAGE INVALID MESSAGE INVALID MESSAGE INVALID...” gav jag mig iväg till ett shoppingcenter för att hitta en ny strömsladd. Det visade sig att ingenstans sålde dom strömkablar som passar till min dator! Henrik, som supportade mig via telefon, surfade runt och ringde till olika specialaffärer som jag fick tips om, men ingenstans fick vi napp. Det verkade helt enkelt som att det i hela Sydney inte finns någon strömkabel som passar, och att jag snällt får beställa från nätet istället. Vilket inte riktigt passade med mitt tidsschema... Jag fick långt om länge tag på min kollega David, som också har flyttat hit med Jeppesen, och det visade sig att han har en likadan dator och att jag kunde låna hans strömkabel från kvällen. Ungefär här började jag inse att det nog inte skulle bli någon budget presenterad den här dagen.
Eftersom jag ändå var på Warringah Mall köpte jag en kanna som jag behövde till midsommarfesten. När jag stod i kassan ringde min kollega Martin, som skulle ha flugit från Syney till vårt Singaporekontor på torsdagskvällen men vars flight blev inställd. Qantas hade då erbjudit honom en ny flight på fredag nästa vecka. Hm, inte riktigt aktuellt. Så det blev lite samtal fram och tillbaka för att lösa problemet och när jag var klar med det, långt ifrån kannaffären, insåg jag att jag inte alls hade någon kanna med mig. Så det var bara att gå tillbaka till affären, där dom blånekade och menade på att jag inte kunda ha glömt den där. Dom var riktigt otrevliga (annars är expediter här alltid jättetrevliga. Sådär så att man blir glad av att shoppa.) och tjafsade först med mig i några minuter och började sedan ignorera mig. Så jag stod kvar vid kassan, irriterad och villrådig, när en kund på andra sidan kassan frågade om det möjligtvis var en svart kanna med mönster på, för en sådan såg han att det stod nere vid expeditens fötter. Oj då, sa expediten...
Mat – det är ofta lösningen när man är iriterad och allting går fel. Så jag gick till Food Court:en och beställde lite indiskt och satte mig och åt. En kvart efter att jag lämnat matstället inser jag att jag att min mobiltelefon inte alls verkar vara i min väska...
Nu börjar irritationen övergå i uppgivenhet. Det här är verkligen inte likt mig – jag har knappt slarvat bort någonting i hela mitt liv! Jag springer tillbaka till Food Court:en och får tag på en städare. Som faktiskt har min telefon! Dax att gå hem och dra ett täcke över sig och inte hantera pengar eller andra värdesaker och inte röra vid tekniska prylar. Det här är en DÅLIG dag!
Väl hemma fick jag försöka lägga stressen åt sidan och vänja mig vid tanken på att jag faktiskt inte kunde jobba. Istället började jag montera ihop en arbetsstol som vi köpt från e-bay och som levererats någon dag tidigare (två veckor för sent), med det gick åt hellskotta för vi hade inte fått med några skruvar.
Ringde min chef, som sitter i Singapore för att få ett OK på en ny dator. Han meddelade då att Jeppesens personalavdelning har bestämt sig för att (tre månader efter det att mitt VISA skulle ha varit färdigt) ändra sig i en fråga angående mitt VISA, vilket sätter oss i en väldigt, VÄLDIGT, dålig position. Jag går inte in på detaljer här, men jag anser att det är ett kontraktsbrott och en personlig förolämpning. Och ett generellt svek från en personalavdelning som borde vara vårt stöd efter att dom har skickat oss till andra sidan jordklotet för att jobba häcken av oss. Så, där har ni ungefär hur arg jag är. Dålig dag. Riktigt dålig dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar