1 april 2009 – En uppdatering

Idag, den första april, är det ett år sedan vi sa hejå till er alla och satte oss på planet till Sydney, och jag tänkte att jag ska fira vår årsdag med att ge er en uppdatering på läget. Som de flesta av er nu vet finns det en orsak till den bloggtystnad som har rått de senaste månaderna. Mycket har hänt, men det har inte riktigt varit läge att hantera det publikt på en blogg.

Pontus avfärd i slutet av januari blev slutet också på mitt och Henriks förhållande. Mina föräldrar kom ner till en något kaosartad situation där Henrik flyttade iväg till ett hotell och tog avstånd från allt och alla och gottade ner sig i en livskris där allting ifrågasattes. Han åkte hem till Stockholm i slutet av Februari men är nu tillbaka i Manly hos en ny tjej. Ingen optimal situaiton, men jag mår okej. Ärligt. Henrik mår antagligen sämre. Men jag jobbar på att sluta oroa mig för honom...

Mitt EXPAT-kontrakt slutade gälla igår, så nu är jag teoretiskt sett tillbaka i Göteborg, antar jag. Fysiskt är jag kvar i Sydney. Tanken var att jag skulle hinna skriva på mitt nya kontrakt, en 24 månaders lokalanställning på Jeppesen Australia, innan den siste mars, men så blev det visst inte. Efter många rundor fram och tillbaka har vi iallafall lyckats komma överens, så jag stannar här ett tag till. Vad vi vet nu har vi projekt med Qantas åtminstone 12 månader till, efter det får vi se vad som händer. Finns det ingenting att göra får vi väl bryta kontraktet. Tyvärr var det helt omöööööööjligt att vara tjänstledig från min tjänst i Göteborg (important important Boeing policy...) så jag är lämnad ganska vind för våg när vi inte längre har något projekt här nere, men den risken får jag ta. Jag är irriterad men accepterar. Motvilligt.

I helgen flyttade min nya flatmate Leanne in. Jag bestämde mig för att bo kvar i lägenheten där vi har bott i snart ett år och hyra ut ett av rummen. Jag har aldrig bott ihop med någon ”icke-pojkvän” tidigare, så det ska bli intressant att se hur det går. Hon verkar vara en bra tjej, så det ska nog gå bra. Hon är från Nya Zeeland, är lite äldre än jag, jobbar inom IT och verkar sportig och hälsosam. Det är konstigt att helt plötsligt ha en främmande människa boendes i lägenheten. Tar nog en stund för mig att vänja mig vid det.

Jag får se om denna blogg i och med ettårsdagen går i graven, eller om jag bestämmer mig för att fortsätta rapportera om singellivet i Manly. Men nu har ni väl alla vant er vid min tystnad så det är ingen som kommer att läsa den ändå...