22 december 2008 – Och så lider det mot jul

Vi har i veckor nu haft för avsikt att baka pepparkakor, lussekatter och knäck, men så tittar vi ut, ser den klarblå himeln och bestämmer oss för att gå ner på stranden istället.
Så, inget traditionsenligt julbak, inget julpynt i fönsterna och inga skönljudande stämsånger till ”Ett litet barn av Davids hus”.
I Manly lyser julen mest med sin frånvaro. Eller den lyser åtminstone inte tillräckligt starkt för att jag ska reagera. Det står förvisso en stor solenergidriven plastjulgran nere på Corson (huvudgatan) och vi kan se ett hus från vår lägenhet som har pyntats med blinkande, epelepsiframkallande renar och tomtar, men i övrigt verkar Manlyborna vara lyckligt ovetande om den stundande högtiden. Inte ens i affärerna skrålar julmusiken som man är van vid. Vid ett fåtal tillfällen har jag när jag stannat upp i en affär och verkligen lyssnat anat att det kan vara någon slags Christmas Carol som skymtar i bakgrunden, men om man som svensk är van vid vrålandet av ”Meeeer juuuul” och ”dum dum dum dum dum dum dum dum dum dum dum” (”tänd ett ljus”, asså) är dessa sublima jultoner ingenting hjärnan tar till sig. Jag har funderat på att åka in till Sydney centrum för att se om juletiden gör sig mer påmind där, men som alltid håller Manlys magnetiska dragningskraft mig kvar. Varför söka julstämning i en stressad storstad när det finns gott om frid under ett parasoll på stranden? Frid som frid...