5 maj 2008 - Om att ha en flatmate

Det är nu snart en och en halv månad sedan Leanne flyttade in i lägenheten och jag har sett henne i ungefär sammanlagt 30 minuter. Jag tror att jag har bestämt mig för att definiera detta som en BRA flatmaterelation. Hon åker till jobbet tidigt på morgonen och kommer tillbaka ganska sent. Jag hör henne aldrig på mornarna – även om jag är vaken och ligger och lyssnar hör jag henne nästan aldrig gå. Hon måste smyga omkring som en liten mohikan! På kvällarna pratar hon telefon med Roger, the farmer boyfriend, i flera timmar på sitt rum. Så om jag någon gång ser henne är det i köket. Ibland lurpassar jag nästan och hoppar fram bara för att prata några ord med henne. Inte för att jag är sällskapssjuk, men det känns nästan lite konstigt att bo med någon och aldrig pratas vid. Om inte annat så kanske det finns någon praktikalitet att diskutera. En droppande kran eller bladlössen på citrusväxten eller...nå’t. Hm, får komma på något bra...

Så, Leanne har alltså inte satt några stora avtryck i mitt liv än så länge. Det finns några få tecken på att någon annan bor i lägenheten, men de är inte så många. Det står till exempel en palm i badkaret. Först trodde jag att den kanske bara stod där för att bli vattnad, men nu har den stått där i över en månad så härom dagen frågade jag lite försynt om det inte är lite mörkt för den på badrummet och av svaret att tolka (nej) så verkar det som att den ska vara där. Okej...

I övrigt har jag väl egentligen kommit ganska lindrigt undan. Inga egendrejade krukor eller skålar på fönsterbänkarna (vilket hade varit fallet om en Aoife hade flyttat in...) Nä, det enda som tills nu inkräktar i mitt vardagsrum är en rostig miniatyrcykel (har väl någon slags affektionsvärde. Jag har hört om sån’t...) och två träljusstakar. Och i morse hängde det plötsligt en KLOCKA på väggen. En väldigt ful sådan. Jag gav den en skeptisk blick men accepterar dess existens. Motstridigt. Ni vet hur jag är, och ni borde således vara STOLTA över mig. Lite, iallafall...