I fredags hade vi inflyttningsfest. Vi bjöd alla vi kände som inte redan lämnat sta’n. (Veckan har varit full av avsked. Vi har bara varit här i några veckor och vi har redan hunnit säga hejdå till merparten av våra vänner!) Så vi blev tillslut kanske 15 personer.
Vid elvatiden knackade hon på en andra gång och talade om att vi faktiskt inte kunde vara på terassen för då kunde inte hon sova. Då hade vi i princip ingen musik på och höll terassdörren ständigt stängd för att stänga inne sorlet. Och på balkongen satt fyra personer och snackade i vanlig samtalston. Efter det höll jag mig borta från lägenhetsdörren så jag vet inte om hon knackade på något mer...
I övrigt var festen grym. Bortsett från att alla ni, våra vänner, inte var där, alltså. Fast då hade vi antagligen inte kunnat hålla musiken så låg... (Fame!) Nu flyttade vi istället festen till köket, den del av lägenheten som är längst bort från alla grannar, och fick spara dansandet till en annan gång. På ett utestället. Vad jag känner mig bortskämd med mina snälla, gamla Göteborgsgrannar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar