Min kropp verkar helt klart föredra kvantité (antal sjukdagar) över kvalité (nivå på sjukhet) vilket innebär att jag är sådär inte tillräckligt sjuk för att bara kunna sova men inte tillräckligt frisk för att kunna göra någonting roligt i JÄTTEMÅNGA dagar, istället för att vara klubbad i sängen i några dagar och sedan är det klart. Jag skulle just nu iallafall föredra det senare.
I förra veckan var jag alltså hemma hela veckan. Första dagen var det helt okej att titta på video hela dagen (Det där med landskodning på DVD:er är tidernas mest korkade påhitt. Det slutade med att bara egenbrända Dirty Dancing och Trolltyg i tomteskogen fungerade i PS3-spelaren. Och jag hade inte direkt någon energi att ta mig ner till videobutiken. Så det blev Dirty Dancing med norsk undertitel, för variations skull, och på kvällen kom Henrik hem med en ny DVD-spelare som klarar alla koder). Andra dagen började det bli lite segt, och jag började tycka ganska synd om mig själv. (Jag är verkligen jättedålig på att vara sjuk...) Tredje dagen började jag jobba igen, bara för att jag hade så tråkigt. Funkade sådär. Hade feber och fick ta lite vilopauser emellanåt och min diplomatiska förmåga var som bortblåst, vilket gjorde alla telefonkonferanser ganska riskabla. Och så fortsatte jag resten av veckan. Feberattacker och hostattacker varvat med ett dåligt samvete över att jag inte jobbade så effektivt som jag borde slash var ledig så effektivt som jag borde (jag skulle ju ta igen mig lite efter 67-timmarsveckan förra veckan) samt för att jag varken spelade beachvolley eller sprang. Ojoj, det får mig att må mentalt dåligt att vara sjuk!
I lördags var det ”seriespel” i Dee Why (tänk Åbys beachvolleybanor, fast utan baracker). Jag och Henrik har varit med som reservlag de senaste lördagarna. ”Kan ju bara vara bra att röra på sig lite”, tänkte jag, glatt påhejad av alla andra som tyckte att det var på tiden att jag blev frisk. Ja, det gick ganska bra. Jag hade mer energi än jag förväntade mig och spelade ganska okej. Och på kvällen blev jag jättesjuk igen...
Så söndagen fick jag snällt spendera i sängen, medan Henrik gick och tog hem kungatiteln i ”King of the Beach”. (Det ni! Så Linus, det är bara att höja förväntningarna på honom inför Tylösandsturneringen i augusti.)
Nu är det tisdag kväll och jag är fortfarande inte frisk, och börjar så sakta misströsta. Imorgon är min ”jag tar lång lunch och spelar beachvolley mitt på dagen”-dag (Kristin är ledig på onsdagarna och jag brukar jobba hemifrån. Och några andra kompisar har semester och vissa jobbar inte alls, så det finns alltid någon att spela med.), det ska liksom idag bli strålande solsken och 20 grader men jag ska sitta inomhus och hosta och bli febrig och matt av att gå de fem meterna ut i köket för att koka te. Jag är ganska säker på att det inte är såhär det ska va...Uffa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar