28 juni 2008 - Go les bleus!

Assimileringsprocessen för att komma in i den australiensiska kulturen har nu påbörjats i och med att vi har varit på vår första rugbymatch – Qantas Wallabies (Australiensiska landslaget) mot Frankrike. Vi var ett ganska stort gäng, blandat med australiensare och fransmän och mittemellan. Jag och Henrik försökte till en början hålla en neutral positition, som sig bör som svensk. Fast ganska snart insåg vi att den franska hejarklacken var mycket roligare, och roligt är alltid ett bra argument när man ska välja sida. Så vi satt och skrålade franska hejarklacksramsor (har ingen aning om vad de egenligen handlade om), även om jag emellanåt satte in andra små franskklingande ord för att försöka peppa även det australiensiska laget, till våra franska vänners förtret.

När spelarna entrade planen gick mina tankar gick till en scen ur en krigsfilm, där patienterna på ett krigssjukhus släpps ut för att rastas med en boll. Tänk dig ett helt gäng engelska patienter. Med förband runt armar och ben och huvud. Ja, ungefär så såg det ut i mina ögon. Fast med lite färggladare tröjor. Och fånigt korta shorts.
Anledningen till alla förband blev klar för mig ganska snart efter att nationalsångerna (franska - den kan ju alla, australienska - den kan inte ens australienarna) spelats och spelet blåsts igång. Ajajaj! Vid varje tidpunkt fanns det alltid någonstans på planen en läkare som tejpade ihop en spelare. Eller bar ut honom på bår.

Jag måste erkänna att jag hade lite problem med att greppa vad det hela gick ut på. Man tar ett gäng jättar (minst 2.10 långa och 120 kg tunga) och låter dem sedan kasta sig i en hög tillsammans. Och sedan ser man vad som hände med den som låg underst. Och ibland kommer det ut en boll. Och då blir det en ny hög.
Om man är osugen på att bli hoppad på kan man istället sparka ut bollen från planen så att det blir offside. Då ställer sig båda lagen beredda att ta imot och (här kommer det coolaste!) slänger upp vars en spelare i luften, som kastar sig efter bollen. Jag och Henrik blev helt till oss första gången vi såg det (ingen annan verkade dock reagera...). Tvåmeters jättar som slänger andra jättar flera meter upp i luften! Hur coolt är inte det!
Det finns kanske nu vissa av er som menar att det här inte är en rättvisande beskrivning av rugby. Jag erkänner att det även var något med en linje och en ribba, men jag tror ändå att jag fick med det mesta i min beskrivning ovan.

Frankrike blev till sist krossade poängmässigt, vilket tydligen var en lågoddsare. Men jag var nöjd varje gång det blev poäng, för då körde pyrotekniken igång och stora brännare kastade upp höga eldflammor som värmde ganska gott och höjde mysfaktorn.