Efter att nevrologen hotat med att Henrik måste stanna på sjukhuset i tio dagar till fick jag i uppgift att införskaffa en portabel DVD-spelare. Så på onsdagsmorgonen tog jag på mig min cykelhjälm (medhavd från Sverige), gick ner till cykelaffären och förklarade att jag var väldigt redo att köpa en cykel. Jag kom därifrån med den enklaste möjliga modellen. Mountainbike, 3x7 växlar. Grå. (Helt Vanlig Jäkla Cykel verkar inte finnas här. Vad är det för fel på en 7-växlad stadsräcercykel med bakåtbroms och pakethållare? När jag här frågade efter stänkskärm skrattade dom åt mig och sa att ja, det sålde dom kanske två om året, till europeer, men dom hade inga inne.). Och sen gav jag mig ut i trafiken, på väg mot Warringah Mall. Ja, bakåtbroms var det inte, upptäkte jag ganska snart. Och om och om igen. Inför första högersvängen i en stor korsning fick jag panik och skyndade mig upp på den trygga trottoaren istället. Dom kör ju på fel sida vägen! När jag sitter i en bil är det åtminstone ett plåtskal runt mig och en ratt som påminner om att allting är bakvänt, men att cykla (och framför allt svänga höger) på en trefilig väg där ingen visar större hänsyn för de få cyklister som finns (moment 22, skulle jag tro) var något hela min kropp skrek NEEEEEJ inför. Så jag tog trottoarvägen ner till strandprommenaden där det faktiskt går en cykelväg. En liten bit, iallafall. Jag kom ungefär två kilometer innan kedjan hoppade av. Så jag tog min nya cykel och gick tillbaka till cykelaffären...
På andra försöket kom jag faktiskt hela vägen till Warringah Mall. På vägen hem hoppade kedjan av två gånger. Jag kan erkänna att det sitter lite i benen att sluta trampa när jag ska växla, men kedjan ska väl ändå inte hoppa av för det!
Väl tillbaka i Manly fick jag mig lite lunch hos Kristin. Vi gick och hyrde en väldig massa DVD:er ($1 per film i en vecka på onsdagarna – grymt erbjudande!) och jag påbörjade cykelturen uppför den långa backen till sjukhuset. Och kedjan hoppade av. Igen. Och denna gången kilade den fast sig ordentligt också, så jag fick inte på den igen. Nu började jag bli riktigt irriterad. Jag rullade tillbaka till cykelaffären. Dom skruvade lite här och där och bad om ursäkt för att den inte varit riktigt rätt inställd. Så just nu är jag och cykeln inte dom såtaste vänner. Men vi får väl ge varandra lite tid...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar