Ja, jag följde alltså till slut med Tim till hans brors bröllop i Italien. ”Yttre omständigheter” gjorde att jag blev tvungen att skjuta på projektkickoffen i Singapore, och när dessa inte längre krockade kunde jag inte längre låta bli. Så jag satte mig återigen på ett plan till Europa, för en veckas semester...
Jag hade hittat den billigaste biljetten någonsin med AirChina, och komforten återspeglade helt klart priset. Jag landade i ett trettiosexgradigt Rom tidig fredagskväll och vandrade nostalgisk runt i stan. Rom är ändå lite hemma. Mina gamla kompisar dom nordafrikanska piratkopiförsäljarna lyste med sin frånvaro både på Piazza Navona och Ponte San Angelo, ja överallt i staden, faktiskt. Annars var det mesta sig likt.
Lördag morgon tidigt, tidigt landade en bakfull (/ full?) Tim – så går det visst när man flyger via John i Hong Kong. Genom att dra ner på kommunikationen och ha täta vätske- och energipåfyllnadsstationer lyckades han trots sitt veka tillstånd ändå se en stor del av Rom. Ja, han var åtminstone fysiskt närvarande både vid Kolosseum, Spanska Trappan och Pantheon. Vid tretiden gav vi oss av ut till flygplatsen för att hämta vår hyrbil, och sen bar det av norrut mot Toscana.
Det var alltså Tims bror, Mat, som skulle gifta sig. Med Sarah. I Cortona. Inte för att dom hade någon speciell relation till Toscana eller Italien, utan mest för att dom tyckte att det var en bra idé. Vilket det helt klart var. En av Tims två systrar, Cat, var där med sin son och make. Utöver dom var det sju stycken från Sarahs familj och fem kompisar som tillsammans med oss ockuperade ”Il Palazzo” – en stor gammal villa ute på vischan några kilomerter från Cortona, mitt i Italien. Och där plaskade vi i polen och åkte på utflykter till närliggande små pittoreska städer, åt syndigt gott, drack alldeles för mycket vin och hade det helt underbart bra i en vecka.
Torsdagen var den stora dagen då vi alla klädde upp oss och åkte in till stadshuset i Cortona, där borgmästaren rev av en liten snabb vigselakt. Tillbaka på palatset var det fest, med grymt god mat, massa vin, bad och smöriga sånger från en lokal duo. Inga tal (förutom brudgummen), inget uppstyrt, inget stelt. Bara roligt.
På lördagskvällen var det så åter dax att sätta sig i ett AirChina-plan och flyga österut igen. I Peking gick jag och Tim skilda vägar – jag flög vidare till Singapore för att jobba där i en vecka och han flög hem till Sydney.
En vecka Italien. Det trodde jag inte för några veckor sedan...
http://picasaweb.google.se/johanna.m.bohman/ItalySeptember2009#
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar