Första dagen tillbaka på Qantaskontoret och det har verkligen varit måndag i ordets alla metaforiska meningar. Det känns som att det var så väldigt, VÄLDIGT länge sedan sist! Alla rutiner var som bortblåsta, och så var även min access till kontoret och i princip också projektteamets arbetsplatser (man kan i och för sig ifrågasätta om jag någonsin har haft en egen plats på Qantaskontoret...). En riktig första dag på jobbet!
En av dagens uppgifter var att hämta ut det fraktgods från Sverige som hade anlänt under helgen, och detta innan klockan fyra. Det borde inte ha kommit som någon överaskning för mig (fast jag trodde faktiskt att det skulle ta LITE längre tid och komma senare i veckan), men jag var ändå förvånandsvärt oförberedd och hade ingen glasklar plan för hur kartongerna skulle kunna ta sig från flygplatsen till Manly när jag samtidigt borde vara på kontoret och jobba.
Jag lyckades iallafall låna till mig en bil av en Qantaskollega och gav mig efter lunch iväg på min lilla utflykt utrustad med min (dåvarande) vän GPS:en. Qantas (A) Fraktbolaget (B) Custom (C) Quarantain (D) . Fraktbolaget (B) Qantas (A). Dessa ligger vid inrikes- respektive utrikesterminalen (som i sin tur inte är långt ifrån Qantas huvudkontor) och det BORDE inte behöva involvera speciellt mycket bilkörande. Kan man tycka.
Jag kom fram till Fraktbolaget (B) skakandes som ett litet löv – efter nästan sju veckor hemma i Sverige kom det INTE längre naturligt att köra vänstertrafik! (Inte för att det egentligen någonsin har gjort det, jag kör för sällan bil här nere.)
Mycket vindrutetorkare istället för blinkers, mycket tittande upp till höger i en icke-existerande backspegel, men jag höll mig åtminstone mestadels på rätt sida av vägen. B C/D gick förvånandsvärt bra. Tog kanske 5 minuter. C/D B däremot tog nästan en timme... Efter att först ha irrat omkring på varenda liten småväg inne på flygplatsområdet (där alla vägar är enkelriktade) lyckades jag när jag väl kom ut ur flygplatsghettot köra fel säkert åtta gånger, mestadels på grund av att varenda väg höll på att byggas om vilket GPS:en var lyckligt ovetande om. (När jag för tredje gången hamnade på Forehead Road och visste att det var 10 minuter till nästa avfart började tålamodet tryta. Jet-lag, en lättare whiplash i nacken (efter en tappert räddningsförsök på beackvolleyplanen i helgen) som gjorde att jag inte kunde vrida nacken helt till vänster och en icke-fungerande A/C i den stekande solen gjorde inte saken bättre...) Till slut fick jag ta till det gamla tricket att köra precis tvärt emot vad GPS:en säger, och då kom jag äntligen rätt. Så nu står tre låder och en tavelram under ett bord på Qantaskontoret och jag har inte någon helt färdigarbetad plan på hur de ska förflyttas därifrån till Manly. Men det löser sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar