23 September 2009 – en första kontakt med Australiens outback

Det är ganska ofta jag vaknar upp på morgonen till ett brandgultrosa sken från horisonten i öster, men i morse vaknade jag upp till en mysbelysning i sovrummet som jag trots mitt förvirrade nyvakna tillstånd insåg inte kunde komma från endast en spektakulär soluppgång. Hela rummet badade i ett glittrande ljus, och när jag tittade ut genom fönstret insåg jag att hela huset var som inlindat i ett rosa moln – endast de allra närmsta träden och husen kunde suddigt skymtas. Världen var rosa, och världen var helt tyst. Inga fåglar kvittrade, inga bilar hördes. Bara vinden som ven i glappen mellan englasfönstren.
Det var lite som att vakna upp till en snöstorm hemma i Sverige. En magisk känsla av att vara mitt i något som kommer vara på allas läppar under dagen. En känsla av att dagen är speciell, ett undantag, och att det kanske är bäst att bara krypa tillbaka under täcket och njuta...


Dust storm, kallar dom det. Inte sandstorm – det är inte sand – utan snarare dirt, smuts, påperkar australienarna. Det får det genast att låta lite mindre mysigt. Tydligen inget fenomen Sydney vanligtvis råkar ut för, så alla var lika förvånade.

Så, detta var min första konfrontation med Australiens outback. Den kom till mig innan jag han komma till den. Jag ser det som ett tecken på att den tycker att jag är för långsam – jag har varit här i ett och ett halvt år nu och fortfarande inte kommit utanför New South Wales. Dax att på allvar börja planera vår resa till Ayers Rock, innan den börjar sända även de giftiga ormarna till Manly...

http://www.smh.com.au/environment/sydney-turns-red-dust-storm-blankets-city-20090923-g0so.html